Patient berättar

Fredrik Langsmo fick en ny njure 2003 efter att haft problem med snabbt vikande njurfunktion.Transplantationen betydde en dramatisk förbättring och idag snart sju år senare känner han sig fullständigt frisk.

Jag mår fullständigt utmärkt och lever ett helt normalt liv. Det berättar Fredrik Langsmo, som våren 2003 blev transplanterad med en ny njure. Transplantationen möjliggjordes av att hans pappa Bengt donerade en av sina njurar och kunde trots deras olika blodgrupper genomföras med Glycosorb®-ABO. Fredrik berättade redan samma år om sin transplantation i Glycorex Transplantations årsredovisning och vi återvänder nu för att höra hur hans liv har utvecklats sedan dess.

Fredrik som nu är 38 år fick vetskap om sin njursjukdom när han som artonåring ryckte in i det militära. Tester visade att en njure var helt utslagen och den andra hade dålig funktion. Det blev frisedel och fortlöpande behandling med läkemedel, men Fredrik fortsatte att känna sig helt friskt under flera år. Först hösten 2002 började han på allvar få problem och från våren 2003 kunde han inte att gå längre promenader eller läsa en bok utan att bli utmattad.

Läkarna sjukskrev Fredrik och började förbereda honom för dialysbehandling samtidigt som man undersökte möjligheterna för en transplantation. Då erbjöd pappa Bengt sig att donera sin ena njure, men ett problem var att Bengt har blodgrupp A och Fredrik blodgrupp 0. Detta skulle normalt omöjliggöra en njurtransplantation, men vid denna tidpunkt hade Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge nyligen kommit igång med njurtransplantationer över blodgruppsgränserna med hjälp av Glycosorb®-ABO och därmed fanns förutsättningar för en transplantation.

Snabb och dramatisk förbättring
Den 16 april 2003 var det så dags för transplantationen efter att både Fredrik och hans pappa hade förberetts noga (se faktaruta om transplantationer). Den helt avgörande förberedelsen var att med hjälp av Glycosorb®-ABO rena Fredriks blod från de blodgruppsspecifika antikroppar som annars skulle stöta bort den nya njuren.

Efter transplantationen genomgick Fredrik en snabb och dramatisk förbättring. Efter bara några månader började han arbeta halvtid och strax därefter återupptog han sina ekonomistudier på universitetet. 2004 tog han sin civilekonomexamen och började arbeta. Första anställningen var som revisor på en ledande revisionsbyrå och nu är han redovisningsansvarig på ett storföretags interna försäkringsbolag. Familjen har två barn, en flicka på sex år och en pojke på två år, och har flyttat till en villa utanför Stockholm.

Tänker sällan på transplantationen
– Jag mår fullständigt utmärkt och har inga som helst sviter av transplantationen. Faktum är att jag nästan aldrig ens tänker på transplantationen eller märker av den. Det skulle möjligen vara att jag känner mig lite mer hungrig än tidigare, förklarar Fredrik.

Som alla transplanterade patienter får Fredrik viss livslång medicinering för att förebygga avstötningsreaktioner och underlätta njurens funktion. Medicineringen av främst kortison förklarar hungerskänslan som Fredrik kan känna.

Pappa Bengt har hunnit bli 72 år gammal. Hur mår han?

– Han mår väldigt bra och är naturligtvis mycket nöjd med sitt beslut att hjälpa mig. Han är mycket fysiskt aktiv, springer flera gånger i veckan och gör jättelånga cykelturer. Under den närmsta tiden efter transplantationen hade han ont efter själva ingreppet, men det har gått över för länge sedan, berättar Fredrik.

Halvmara på gång
Och så var det där med Fredriks målsättning att springa en halvmara som han nämnde i den förra intervjun.
– Det har varit på gång men har faktiskt inte blivit av ännu, bekänner Fredrik. Jag löptränar hela året både utomhus och på löpband. Det blir en halvmara så snart som möjligheten
ges, det lovar jag!