Den första patienten berättar

”Jag var beredd på 100 behandlingar om det skulle behövas!”

Den första transplantationen över blodgruppsgränsen med Glycorex Transplantations teknologi gjordes på Transplantationskirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge utanför Stockholm, i oktober 2001. Den kvinnliga patienten är nu 27 år gammal och berättar i denna intervju om transplantationen och hur hennes liv har utvecklats sedan dess.

Patienten, som vi här kallar Anna, hade varit njursjuk sedan hon var liten. När hon var 19 år gammal började hon i dialys på grund av den nedsatta njurfunktionen, vilket i sin tur gjorde att kroppen samlade på sig vätska samt att aptit och annat påverkades. Dessutom blev hon bunden i sin vardag av de återkommande dialysbehandlingarna. Efter en tid sattes hon upp på väntelista för transplantation. Vid denna tid förekom endast transplantationer mellan givare och mottagare med samma blodgrupp. Anna tillhör blodgrupp 0, samma blodgrupp som de flesta andra patienterna på väntelistan, och väntetiden var flera år.

I oktober 2001 erbjöds Anna möjligheten att bli transplanterad med ABO-inkompatibel njure på Transplantationskirurgiska kliniken, Huddinge sjukhus i Stockholm. Detta sedan Annas pappa ställt upp som givare och sjukhuset hade förberett den första transplantationen med den nya tekniken under ledning av professor Gunnar Tydén. Pappan har blodgrupp A och Anna blodgrupp 0, vilket innebar att deras blodgrupper inte var kompatibla och att en transplantation fram till dess i princip hade varit omöjlig.

– Jag tvekade aldrig bli njurtransplanterad. Jag gick i regelbunden dialys tre gånger i veckan på Sophiahemmet och stod på väntelistan i ett och halvt år innan transplantationen, berättar Anna.

Första i sitt slag
Operationen var den första i sitt slag och den genomfördes med ett mer omfattande protokoll än vad som används idag när metoden är etablerad. Anna fick tre för henne helt nya immundämpande mediciner och kände magbesvär direkt, men framhärdade. Därefter började man att ta bort blodgruppsantikropparna med hjälp av Glycosorb®-ABO-pelaren.

– Det var som en vanlig dialys. Lite långtråkigt men inget speciellt. Jag kände inget alls, egentligen. Jag hade dialys varannan dag och behandling med Glycosorb®-ABO varannan dag, totalt fyra behandlingar före och ungefär lika många efter transplantationen.

– Jag var beredd på 100 behandlingar, om det skulle behövas, förklarar Anna.

I samband med transplantationen uppstod blödningar och ytterligare operationer måste göras. Det var också problem med dialysfistlen men det är sådant som kan hända i samband med transplantationer.

– Den nya njuren fungerade hela tiden som tur var. Jag gick först upp i vikt men sannolikt var det mest vätska för det försvann snabbt. Sedan vårdades jag sammanlagt en månad på sjukhus. Jag tyckte att det kändes tryggt att ligga inne för att man tog kreatininprov varje dag och då visste jag att njuren var bra, säger Anna.

Mår bra sedan sju år
Nu har det gått mer än sju år sedan transplantationen och Anna mår utmärkt. Hon har tagit kandidatexamen och arbetar med administrativa uppgifter i ett företag. Anna tränar regelbundet på gym och har hunnit resa mycket utomlands.

Anna tar två mediciner mot avstötning i låg dos och två blodtryckssänkande mediciner samt går cirka 3-4 gånger om året på kontroller på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Hon har inte haft några tendenser till avstötning av njuren, aldrig någon infektion och inte behövt läggas in på sjukhus igen.

Sedan Annas transplantation har cirka 400 transplantationer genomförts med Glycosorb®-ABO. Protokollet har förenklats och metoden är i dag rutin på många sjukhus. Man ger inte längre blodförtunnande medicin i samband med transplantationen, vilket gjordes då. Immundämpande mediciner ges fortfarande, men sätts inte in lika tidigt.

Artikeln bygger på en intervju med patienten genomförd av Ingela Fehrman-Ekholm, professor och överläkare vid Sophiahemmet, Stockholm, i januari 2009.